Läkares ställning och villkor

I patientjournallagen beskrivs patienternas rätt till integritet men att patientjournalen också är ett verktyg för att säkerställa god sjukvård. Ett centralt begrepp i journallagen är ”Vårdrelation”. Med vårdrelation menas att man är delaktig i sjukvården genom direkt möte med patienten. Det kan också innebära indirekta möten genom receptförskrivning, sjukintyg, mm. Om man har en vårdrelation har man rätt och skyldighet att ta del av patientens journaluppgifter för att kunna vårda på ett medicinskt säkert sätt. Tidsaspekten för hur länge efter en vårdkontakt en vårdrelation kvarstår framgår inte i lagtexten.

Mest problematiskt har på senare år frågan om rätten att följa upp vad som händer med de patienter vars vård som man tidigare varit delaktig i. Exempelvis; hur länge efter en vårdkontakt har man rätt att via journalen ta reda på vad som händer en patient där man själv har inlett en utredning.

Alla läkare vet att enda sättet att bli en kompetent bakjour är att lära sig handlägga patientfall som man själv har mött under sin läkartjänstgöring. Återkoppling på vad som händer en patient som man själv bedömt är essentiell för att korrekt kunna handlägga en liknande patient nästa gång.

Som bakjour har man till uppgift att handleda yngre kollegor. Denna uppgift bygger till stor del på den egna erfarenheten som man har byggt upp under år av jourtjänstgöring som primärjour.

Hela detta system av kontinuerligt lärande genom kontinuerlig återkoppling hotas nu av att regionjurister tagit på sig uppgiften att ha tolkningsföreträde där de menar sig ha rätten att förbjuda läkare att följa upp de patienter som man vårdar i sjukvården med hänvisning till att vårdrelationen har upphört.

I Skåne har regionjurister tolkat journallagen på så sätt att en vårdrelation upphör i samma stund när man inte längre har ansvar för en patient. Hot om anmälan för journalintrång ligger som ett ständigt hot hos ambitiösa läkare, som vill lära sig utifrån det som händer med de patienter som man i ett tidigare skede deltagit i vården av. Det har förekommit att arbetsgivaren har polisanmält kollegor för journalintrång på tveksamma grunder där inget brottsuppsåt förelegat.

Inom läkarkåren måste vi höja våra röster för att försvara vår rätt att lära genom återkoppling. Bokstavstolkning av befintliga lagar kan rasera grundläggande principer som rått inom sjukvård i många år med risk för försämrad patientsäkerhet.

Ytterligare en aspekt är vikten av kvalitetsuppföljning av kliniskt arbete. För att kunna göra det på ett korrekt sätt krävs skriftligt tillstånd från Verksamhetschefen att utföra denna kvalitetskontroll, vilket kanske inte alltid är känt av alla läkare.

I klinisk undervisning krävs tillgång till patientfall med anamnes, labprover, röntgenbilder, med mera. Även i denna aspekt kan lagen tolkas som att detta inte är tillåtet. Hur ska man som klinisk lärare kunna ta fram sådant material om tolkningen blir att det bryter mot patientjournallagen.

Det finns ett behov att ta fram riktlinjer för hur Läkarförbundet ser på patientjournallagen och patientsäkerhetslagen och hur dessa ska tillämpas i sjukvård, forskning, och undervisning.

Läkarförbundet behöver ta fram ett förslag på tolkning av begreppet ”Vårdrelation” som förbundet sedan i sitt politiska arbete ska arbeta för att förankra hos andra aktörer inom sjukvården. Framför allt bör man då titta på tidsfaktorn som ett viktigt mått för att på ett rimligt sätt kunna följa upp sina egna vårdkontakter.

Läkarförbundet behöver särskilt bevaka rättsfall där medarbetare i sjukvården anklagas för journalintrång. Detta för att skapa prejudikat. Domstolsbeslut är viktigare än regionjuristers tolkning av de lagar som reglerar sjukvården.

Chefsläkare finns på alla sjukhus och kollegor på denna position har ett särskilt ansvar att organisera sjukvården på ett patientsäkert sätt. Chefsläkare är därför en viktig grupp för att säkerställa fungerande sjukvård och inte låta regionjurister ta överhand vid tillämpning av befintliga lagar.