Läkares ställning och villkor

Fram till 2011 fanns skrivningar i kollektivavtalet som stadgade minimilöner för AT-läkare i Sverige. I våras släppte Arena Idé en analys över löneutvecklingen för olika yrken baserat på Medlingsinstitutets siffror som visade att läkare generellt, och underläkare innan legitimation i synnerhet, tappat i löneutvecklingstakt jämfört med övriga samhället (1).

Förbundets ordförande Sofia Rydgren Stale bemötte siffrorna från Medlingsinstitutet i en artikel i Läkartidningen gällande att den partsgemensamma statistiken visade på lönutvecklingstakt för specialistläkare i linje med märket för samma period (2015-2021) som rapporten berörda, men att AT- och ST-läkare presterat sämre än genomsnittet (2).

Argument mot minimilöner som ofta förs fram är att det riskerar att normera lönerna neråt, slå sönder fungerande löneförhandlingsprocesser och att nivån som definieras som ett golv, snarare blir ett tak för den som söker arbete. Blickar man ut mot våra grannländer så har exempelvis Danmark minimilöner för KBU-läkare (motsvarande AT) med ett löneläge betydligt högre än Sveriges; 34 250 DKK, motsvarande drygt 54 300 kr (penningvärde beräknat i augusti), att jämföra med medellönen för AT-läkare i Sverige som ligger på 37 000 kr.

Fungerar individuella löneförhandlingar för underläkare, särskilt innan man erhållit legitimation? Utvecklades underläkarlönerna bättre eller sämre under den tiden som vi hade minimilöner inskrivna i kollektivavtalen, eller tvärt om?

Det krävs en grundlig analys för att förbundet ska kunna staka ut lönepolitiken inför framtiden.

1. Den svenska modellen ur ett nordiskt perspektiv - Arena Idé
2. Läkare halkar efter i löneökningstakt - Läkartidningen