Läkares ställning och villkor

Löneutveckling och kontinuitet

inom sjukvården och särskilt primärvården är kontinuiteten grunden till en god vård. Lång och trogen tjänst, på samma arbetsplats missgynnar  arbetstagare löneutvecklingsmässigt. För att följa med lönemässigt väljer många att byta arbetsgivare för att komma upp mer i lön, många gånger trots att man skulle vilja vara kvar. Detta skapar ett problem för alla inblandade. Sämre kontinuitet, verksamheter som gungar och patienter som hamnar i kläm. 
 

Läkares ställning och villkor

Underläkarlöner - en lokal angelägenhet

Underläkarlönen varierar över landet med en spridning på närmre 10 000 kronor mellan den högst och lägst betalda underläkaren före AT. Underläkarlönerna hänger inte med läkarkollektivets löneutveckling, och detta beror i stor utsträckning på att man inte tar del av den förhandlade lägstanivå som förhandlas fram i de nationella samt lokala förhandlingarna. Ett exempel på detta är exempelvis Region Skåne som enbart ökat AT-läkarlönen med strax under 1,5 % mellan år 2023 och 2024, rent ut sagt en reallönesänkning för våra framtida kollegor. 

Det finns en region som sticker ut som ett gott exempel, där läkarföreningen tagit ansvar för våra yngre kollegors löneutveckling. Stockholm läkarförening har i ett antal år förhandlat en lönetrappa för läkare innan legitimation. Denna trappa täcker alla läkare från medicinstuderande till AT-läkare. Trappan ser till att man dels inte hamnar efter viktiga lönerevisioner som underläkare, ser till att man går upp i lön allteftersom ens yrkeserfarenhet blir större samt ser till att det inte blir mer ekonomiskt lönsamt att anställa underläkare före AT jämfört med AT-läkare då alla följer samma lönestege, oavsett tjänst. 

SLF Student har i flera år lyft denna trappa som en förebild, i samtal med både nationellt förtroendevalda som i det lokala påverkansarbetet utan större framgångar. Vi ser stora vinster i att man från centralt håll samlar information till lokalavdelningarna samt stöttar dessa i att upprätta lokala löneavtal för underläkare, då den enskilda läkarens möjlighet till löneförhandling i praktik inte existerar. Yngre läkares löner är i fritt fall, vi måste arbeta annorlunda för att vända utvecklingen. 

Läkares ställning och villkor

Fungerar individuell löneförhandling för underläkare?

Fram till 2011 fanns skrivningar i kollektivavtalet som stadgade minimilöner för AT-läkare i 
Sverige. Under våren 2023 släppte Arena Idé en analys över löneutvecklingen för olika 
yrken baserat på Medlingsinstitutets siffror som visade att läkare generellt, och underläkare 
innan legitimation i synnerhet, tappat i löneutvecklingstakt jämfört med övriga samhället (1).

Förbundsordförande Sofia Rydgren Stale bemötte siffrorna från Medlingsinstitutet i en artikel 
i Läkartidningen gällande att den partsgemensamma statistiken visade på lönutvecklingstakt 
för specialistläkare i linje med märket för samma period (2015-2021) som rapporten berörde, 
men att AT- och ST-läkare löneutveckling varit sämre än genomsnittet (2).

Vet läkarförbundet hur avskaffandet av minimilöner påverkat underläkarnas löneutveckling?

Argument mot minimilöner som ofta förs fram är att det riskerar att normera lönerna neråt, 
slå sönder fungerande löneförhandlingsprocesser och att nivån som definieras som ett golv, 
snarare blir ett tak för den som söker arbete. Dock förekommer minimilöner hos våra 
grannländer som inte verkar ha drabbats av samma reallönetapp som svenska underläkare.
Det är inte ovanligt att svenska underläkare möts av ett löneerbjudande ”som inte går att 
förhandla” – i princip ett ensidigt arbetsgivarbeslut, och således inte får möjlighet att påverka 
sin lön. Årets AT-rapport visar att enbart 19 procent av de svarande AT-läkarna kunnat 
påverka sin lön inför anställning.

Fungerar individuella löneförhandlingar för underläkare, i synnerhet innan de erhållit 
legitimation? Utvecklades underläkarlönerna bättre eller sämre under den tiden som vi hade 
minimilöner inskrivna i kollektivavtalen, eller tvärt om?

Läkarförbundet behöver därför göra en grundlig analys av minimilönernas betydelse för 
löneutvecklingen för underläkare. Våra medlemmar jobbar efter evidensbaserade principer
och förväntar sig att vi gör detsamma när vi förhandlar för deras räkning.

Läkares ställning och villkor

Rättvis löneutveckling

Uppnådd specialistkompetens medför en betydande löneförhöjning. Tiden till specialistbevis kan variera betydligt beroende på uppdrag som inte ingår i de mål som skall uppfyllas för att uppnå examen. Fackligt arbete, forskning och ledande befattning, som tex chefskap och studierektorskap, kan bidra till att förlänga tiden till specialistexamen. 

Läkarförbundet verkar för att medlemmarna ska ha bra förutsättningar för att arbeta fackligt, forska och åta sig chefsuppdrag. Detta innebär att för att utveckla svensk sjukvård och ge en god arbetsmiljö i framtiden är det önskvärt att tidigt engagera läkare i forskning, fackligt arbete och inte minst att stimulera kollegor att bli chefer på alla nivåer. 

Idag är det många läkare som drar sig för att under ST åta sig uppdrag eller annat som förlänger tiden fram till specialistbevis och därmed specialistlön. Forskning, fackligt engagemang och ledande befattning kan leda till en sådan förlängning av ST-tjänsten och vi anser därför att förbundet bör arbeta för att denna typ av uppdrag, i de fall de är så omfattande att tiden till specialistbevis blir längre än planerat, inte skall leda till ett ekonomiskt bortfall.

Läkares ställning och villkor

Hur kan vi stoppa sjunkande ingångslöner?

Löneökningen i våra avtal med arbetsgivaren har generellt sett legat i nivå med märket, men trots detta ser vi sjunkande reallöner och en sämre löneökningstakt än samhället i stort. Mellan åren 2014-2023 utvecklades reallönen för AT-läkare med -8,3%, för ST-läkare med -5,4% och för specialistläkare med -2,7% (SCB/Medlingsinstitutet). För jämförelse utvecklades medellönen i Sverige med -1,3% under samma tid, trots att läkarkåren har högre facklig anslutningsgrad än snittet på arbetsmarknaden. Om detta inte beror på att vi är dåliga i de kollektiva förhandlingarna måste det då bero på den andra delen av lönebildningen: ingångslön vid nyanställning. Som grupp är vi helt enkelt usla på individuell löneförhandling. Sannolikt beror detta främst på grund av regionernas ställning som arbetsgivarkartell, där särskilt underläkare i princip inte har några alternativa arbetsgivare.

En lösning är kollektivt förhandlade tarifflöner såsom i till exempel Danmark, men denna lösning är oönskad av vissa då den individuella förhandlingen uteblir. Det finns dock ett tredje alternativ, en slags kompromiss mellan individuell och kollektiv löneförhandling som man kan yrka på i framtida kollektivavtalsförhandling. Vid nyanställning av AT och ST behålls den individuella löneförhandlingen som idag. Årligen görs dock en översyn av ingångslönerna för dessa positioner och man jämför med ingångslönerna året dessförinnan. Har ingångslönerna ökat med mindre än märket/avtalad lönerevisonstakt noteras mellanskillnaden. Mellanskillnaden läggs sedan i en särskild pott som vid lönerevisionen ska tillfalla den medlemskategori vars ingångslöner inte hängt med. Potten fördelas utöver den ordinarie lönerevisionen och kompenserar på så sätt kollektivet för oskäligt sjunkande ingångslöner. Exempel: I Region A går ST-läkare in på 50 000 kr i snitt 2024. År 2025 ökar detta till 50 500 kr, en ökning med 1%. Under samma period är löneökningstakten i lönerevisionerna enligt avtal 2%. Det finns alltså en skillnad på 1 procentenhet eller 500 kr per ST-läkare mellan ingångslönernas ökningstakt och ökningstakten i lönerevisionen. Nästkommande lönerevision hamnar även den på 2% enligt avtal. ST-läkare som grupp får utöver de 2% även 500 kr extra per nyanställd ST-läkare till lönepotten som kompensation. Ovanstående upplägg gör alltså att kollektivet inte kan få lägre löneutveckling än märket. Samtidigt bibehålls individuell löneförhandling, lönespridning och en liten chans att man faktiskt lyckas höja ingångslönerna snabbare än märket. Det utgör alltså inget tak utan enbart ett golv. Historiskt hade underläkarkollektivet varit starkt gynnat av ett liknande upplägg, sannolikt även specialistkollegor på flera håll.

Ska vi ha ännu ett decennium av branta reallönesänkningar framför oss? Läkarkåren litar på att vi ska vända trenden. Hittills har vi misslyckats och det är tydligt att vi behöver byta strategi.

SYLF Östra Skåne föreslår därför

Läkares ställning och villkor

Utred övertidsfrågan och läkares påtvingade bortskrivning av ekonomisk ersättning för arbetad övertid.

Rätten till ekonomisk ersättning för arbetad övertid är en mycket central facklig fråga.

Ersättningen för arbetad övertid är viktig, för att den motverkar vissa arbetsgivares tendens att lägga på medlemmar oavlönat arbete.

En hög ersättning för arbetad övertid kan verka som en skyddsventil, som skyddar medlemmen från dålig arbetsmiljö och är ett incitament till arbetsgivaren att antingen minska arbetsbelastningen eller att öka resurserna.

I en artikel i Läkartidningen ”Kartläggning: Så många läkare får inte en krona för arbetad övertid” (Läkartidningen 16-17/2023) av Anna-Cajsa Torkelsson, framkommer att det är väldigt utbrett bland regioner över hela Sverige med att läkare, främst överläkare, specialistläkare och distriktsläkare, har skrivit bort rätten till ekonomisk ersättning för övertid. Det finns i några regioner där även underläkare som ST-läkare, har bortskriven ekonomisk ersättning för övertid.

I andra regioner som Region Jönköping, Jämtland Härjedalen och Region Uppsala har nästan alla läkare ekonomisk ersättning för övertid; endast vissa chefer bortskriven övertid.

Detta är ett problem. Läkarförbundet har försökt att verka i övertidsfrågan centralt, men man får nog säga att vi inte har varit så framgångsrika. Mellersta Skånes läkareförening kan notera att det i sjukvården finns andra yrkeskategorier, som har rutin att skriva övertid i övertidssituationer. Detta gör att man inte blir utnyttjad och arbetar gratis.

Samtidigt behövs det nu hjälp både på en lokal- och central nivå inom Sveriges Läkarförbund för att kunna se till att fler läkare får ekonomisk ersättning för arbetad övertid.

Lokalföreningar skulle kunna ha arrangemang som ”Övertidsveckan” för att öka medvetandet om gällande kollektivavtalade regler och för att få medlemmarna att registrera övertid.

När arbetsplatser infört flextid på flera ställen, så har det visat sig att de flesta arbetar mer än 40 timmars arbetstid, även om man räknar med jourledigt och annat.

Det finns tyvärr även exempel på att medlemmar tvingas skriva bort sin övertidsersättning. I vissa fall har arbetsgivaren utnyttjat sin situation som monopolarbetsgivare inom en specialitet, genom att tvinga läkaren till bortskrivning av rätten till ekonomisk ersättning för övertid, mot dennes vilja.

Det är egentligen en förhandlingsfråga, men samtidigt har ibland den enskilda medlemmen fått en mycket svag förhandlingsposition.

De flesta läkare kommer ibland att behöva arbeta övertid, som vid kollegas sjukdom eller vid personalbrist, och då är det rimligt, att läkaren får en avtalsenlig ersättning.

I den privata sektorn brukar medarbetare vid bortskrivning av rätten till ekonomisk ersättning för övertid få ekonomisk kompensation med högre lön eller utökade semesterdagar. Som regel så får en regionalt anställd läkare vid bortskrivning av övertid ingen ersättning alls av sin arbetsgivare.

Vad är vårt mål?

Målet är att alla anställda läkare ska få ekonomisk ersättning för övertid eller en annan form utav ersättning som motsvarar värdet av detta arbete.

Övertidsfrågan är en viktig fråga – låt oss börja arbetet!

Referens: https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2023/04/kartlaggning-sa-manga-lakare-far-inte-en-krona-for-arbetad-overtid/

Läkares ställning och villkor

Utbilda läkarchefer i lönebildning

Mellan åren 2014-2023 utvecklades reallönen för AT-läkare med -8,3%, för ST-läkare med -5,4% och för specialistläkare med -2,7% (SCB/Medlingsinstitutet). För jämförelse utvecklades medellönen i Sverige med -1,3% under samma tid. Till stor del beror detta på ingångslöner som inte hänger med. Lönesättande chefer är ofta själva läkare och har, förhoppningsvis oavsiktligt, bidragit till situationen. Vi upplever i vår förening att det i löneförhandlingar ofta framkommer felaktigheter från läkarchefer kring lönebildning.

 1) Man jämför löneanspråk med löner från föregående års lönerevision utan att räkna upp med förväntat revisionspåslag.

 2) Man resonerar att redan anställda kollegor ska ha högre lön än en nyanställd på samma tjänst, trots att man saknar lönetrappa utöver årliga lönerevisionen som främst bara kompenserar för inflationen. Får nyanställda lägre lön än kollegor som bara följt märket/lönerevisionen sedan anställning så leder detta oundvikligen till att läkare halkar efter resten av samhället.

 3) Man påstår att lönen kommer öka med växande erfarenhet och kompetens under anställningen, trots att vi erfarenhetsmässigt och statistiskt vet att detta sällan sker om man justerar för inflationen och samhällets allmänna löneutveckling. Detta kräver att regionen skjuter till extra pengar utöver kollektivavtalet, vilket är sällsynt. I praktiken tycks byte av tjänst vara det enda sättet att påverka sin lön på ett signifikant sätt, åtminstone inom det offentliga. En dålig ingångslön leder således ofta till en dålig lön under hela anställningen.

 4) Man inser inte att låga ingångslöner drabbar hela kollektivet då den totala lönepotten att fördela i varje lönerevision minskar

Vi borde ge våra kollegor i chefspositioner en chans att stå upp för läkarkåren och att motverka reallönetappet som vi ser. Det minsta vi kan göra är att ta bort okunskap som ursäkt. SLF får gärna höra av sig till oss för informationsmaterial.

SYLF Östra Skåne föreslår därför

Läkares ställning och villkor

Partsgemensam statistik – viktigt för hela förbundet

Läkarförbundet förvaltar tillsammans med SKR statistik över läkares löner som sträcker sig 
många år bakåt i tiden. En guldgruva för att få bättre grepp kring läkares löneutveckling över tid.

Den partsgemensamma statistiken förvaltas genom ett avtal mellan SKR och Läkarförbundet 
och får enligt nuvarande avtal inte spridas. Det gör att underlag från den partsgemensamma 
statistiken hålls inom en liten krets i förbundet.

Att kunna kartlägga och analysera olika läkarkategoriers löneutveckling berör en större krets än 
den som idag har tillgång till underlaget.

Inom förbundet har vi specialiserat oss på olika grupper av läkare och respektive delförening har 
sina unika insikter och vinklar på hur man skulle kunna förbättra lönerna både nationellt och 
lokalt.

Om fler delföreningar hade tillgång till den partsgemensamma statistiken skulle vi kunna göra 
fler specialiserade analyser av läkarnas löneläge och komma med bättre yrkanden till 
avtalsrörelserna. Vi skulle inte vara bakbundna av kansliets arbetsbelastning för att få 
nödvändiga analyser för sitt arbete.

Vi förespråkar inte en ändring av principen att uppgifter från den partsgemensamma statistiken 
inte ska spridas, men vi behöver kraftsamla och fler inom förbundet behöver kunna göra 
analyser för att skapa bra underlag om vi ska kunna vända våra medlemmars dåliga 
löneutveckling.

Läkares ställning och villkor

Läkares olika anställningsformer

Möjlighet till olika anställningar och anställningsformer ökar flexibiliteten för både arbetsgivare och arbetstagare. Det motverkar även inlåsningseffekter i ersättningar. Med rimlig och marknadsmässig ersättning behöver inte egenföretagandet ”bara” vara en bisyssla, utan egen/ensamföretagandet kan vara en flexibel heltidssysselsättning, med större möjlighet till inflytande över en mängd individualiseringar i arbetsförutsättningarna, så som arbetstider, arbetsplats, delad tjänst, med mera.
 

Många läkarlinjer står obemannade framförallt i glesbygden och vårdcentraler står utan läkare. Patienterna hänvisas till akutmottagningarna på sjukhusen vilket många gånger är fel vårdnivå. Många andra verksamheter är beroende under kortare eller längre perioder av konsulter. Så även i sjukvården där de högkompetenta läkarna efterfrågas. Flexibla anställningsformer kan underlätta läkarförsörjningen i hela landet avsevärt och borde unerlätt den lagstadgade rätten till lika vård i hela landet.

Att täcka upp med konsulter (bemanningsläkare) har på senare tid försvårats då Sveriges kommuner och regioner (SKR) genom (olaglig)kartellbildning bestämt en maxtaxa som understiger andra akademiska kompetensers ersättningsnivåer. Arvodet ska bekosta sociala avgifter, semesterersättning, pensionsavsättning, resor, boende och administrativa kostnader. Med rådande marginalskatt blir det inte mycket kvar och knappt lönsamt att bege sig till annan ort.

SKR har således låst ersättningsnivåerna för läkare och tagit på sig ansvaret att monopolstyra marknaden genom (olaglig) kartellbildning för den regionala vården. Beslutet om en så pass låg maxtaxa måste uppfattas som kontraproduktivt (om inte också olglig). 

Aktuellt: För att hindra fortsatt flykt av läkare måste man acceptera och säkerställa individuella och marknadsmässiga ersättningar för att inte riskera att delar av sjukvårdsystemet skall tyna bort.

Läkares ställning och villkor

​​​​​​​Värdera fackligt arbete

För att arbetsgivaren ska kunna uppfylla kraven som ställs på dem i Medbestämmandelag, Arbetsmiljölag och annan arbetsrättslig lagstiftning krävs utbildade och pålästa fackliga ombud. Att utses som fackligt förtroendevald är ett hedersuppdrag där man utses av kollegorna. Då man utses till uppdrag av arbetsgivaren med liknande innehåll värdesätts detta ofta med ny befattning eller olika former av löneökning. Vi ser inget motsvarande för utfört fackligt arbete, det ses tyvärr ofta istället som något negativt att man inte är lika närvarande på sin egen arbetsplats. 

För att förbättra detta och medvetandegöra värdet av uppdraget i sig och den erfarenhet man inhämtar anser Stockholms läkarförening att fackligt arbete skall värderas såsom ansvarsområde eller annat motsvarande ledningsuppdrag vid sakkunniggranskning och annan meritvärdering. 

Läkares ställning och villkor

SKR – För offentligheten, utan offentlighetens insyn

SKR är en stor aktör i Sverige. De företräder våra regioner och kommuner, verksamheter vars mandat och ekonomi utgår från befolkningen och ska verka för befolkningen. En grundläggande princip för offentliga verksamheter är offentlighetsprincipen, att medborgarna ska få insyn i vad verksamheterna gör. Från en cirkulär på SKR:s hemsida beskrivs också att “Offentlighetsprincipen gäller också för kommunala och landstingskommunala företag som utgörs av aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser, där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande”. 

SKR som företräder regionernas sammanlagda budget på 469 miljarder (2023) räknas dock inte in i offentligheten. De är en ideell organisation och hävdar att “Precis som en arbetsgivarorganisation på den privata marknaden eller en facklig organisation så kan vi inte vara öppna med hur förhandlingar går innan avtalen är slutna” (Dagens Samhälle, 16/12 2019) men hoppar smidigt över alla delar av gällande lagar som tillåter att arbetsdokument undantas från offentlighetsprincipen. 

SKR drivs av våra gemensamma medel men de vill inte kännas vid det ansvar ett sådant uppdrag medför gentemot oss, folket. De vill inte behöva välja om det ska vara en ideell förening eller en myndighet som samordnar arbetet i kommunerna och regionerna. Möjligen måste vi hjälpa dem att välja.  

Vi som fackförbund måste stå emot oegentligheter som berör våra medlemmar. Vi måste kämpa för tydlighet på arbetsgivarsidan och ett öppet arbete för att se vad våra gemensamma resurser går till. 

Läkares ställning och villkor

Låt oss hjälpas åt!

Att ha en bra arbetsmiljö är en självklarhet. Läkarkollektivet utsätts i många fall för undermåliga arbetsmiljöer och villkor som kan påverka patientarbetet och läkarnas hälsa negativt. Denna risk minskas ofta av läkarkollektivets ansvarskänsla för sina patienter. Att tvingas att ha usla villkor tär på läkarna och ett stort antal av de yngre läkarna överväger att byta yrke och/eller arbetsgivare. Att lokala föreningar arbetar med likartade arbetsmiljöfrågor på var sitt håll är resurskrävande och ger ett onödigt merarbete. Vissa lokala föreningar lyckas förhandla fram bra villkor för sina medlemmar, medan andra lokala föreningar kämpar med samma spörsmål utan framgång.                                                                                               Det är känt att regionerna har olika policy, det finns även betydelsefulla skillnader inom regioner.

Läkares ställning och villkor

Hälsokontroller

Hälsorisker vid nattarbete är välkända. Nattarbetares sömnbesvär och risker för högt blodtryck med mera, är väldokumenterat. Utdrag för arbetsgivaren enligt Arbetsmiljöverkets författningssamling, AFS 2019:3 § 30 fastslår: Vid nyanställning ska du anordna kontroller så att de genomförs innan arbetet börjar. Om arbetstagaren går från dagarbete till nattarbete – eller till skiftarbete där nattarbete ingår – ska en medicinsk kontroll anordnas och genomföras inom 3 månader. Sedan ska medicinska kontroller anordnas vart sjätte år om arbetstagaren är under 50 år, eller vart tredje år om arbetstagaren har fyllt 50 år.

Endast ett fåtal av Sjukhusläkarna i Stockholms tillfrågade medlemmar har blivit erbjudna hälsokontroll från arbetsgivaren. Den mottagning som fanns för läkare på Ersta har dessutom inte längre avtal. Flertalet rapporter inom förbundet visar på att yngre kolleger visar alarmerande tecken på ohälsa och upplever missförhållanden till sådan grad att en tredjedel överväger att byta yrke. Många kolleger upplever tilltagande försämringar av arbetsförhållanden, exempelvis jour och beredskap som pga ökad belastning i allt större utsträckning övergår i rent nattarbete. Detta orsakar med mycket stor sannolighet stress och (ökad)ohälsa bland läkarförbundets medlemmar. Alla sjukdomar som direkt kan tillskrivas arbetsmiljön och ofördelaktiga arbetsförhållanden, bör klassas som arbetsskador.

Läkares ställning och villkor

Arbetstidsförkortning för läkare vars arbete består av patientmöten och patientkontakter

Det är välkänt att läkare som arbetar med patientmottagning och patientkontakter med tillhörande administration 40 timmar i veckan inte orkar arbeta heltid. Läkares inflytande på det egna arbetet är ofta litet samtidigt som kraven är höga och arbetsbördan omfattande. Det är allmänt vedertaget att höga krav i kombination med lågt inflytandeär en mycket dålig kombination i arbetslivet.

En arbetsvecka motsvarande 40 timmar i veckan är otidsenlig. Det är inte rimligt att ha 40 timmar som defintion på vad som är heltidsarbete då det visat sig att tex distriktsläkare inte orkar arbeta 40 timmar i veckan. Patientnära vård sliter.

Det är viktigt att Sveriges Läkarförbund driver frågan om arbetstidsförkortning då många läkare far illa i sitt arbete och funderar på att byta arbete. Ofta har läkare också chefer som har dålig kännedom om vad läkarens arbete innebär. Ökande krav, uttökade uppdrag, teknikstress, otillräcklig tid till patientnära administration och litet inflytande på den egna arbetssituationen leder till deltidsarbete, sjukskrivningar, vantrivsel mm

Heltidsarbete motsvarande 40 timmar i veckan är orimligt och otidsenligt när merparten av läkarna inte orkar arbeta med patientmöten/patientkontakter/ patientnära adminstration 40 timmar i veckan.

Defintionen av vad som är heltidsarbete för läkare i patientnära vård behöver uppdateras.

Läkares ställning och villkor

Du ska aldrig behöva stå ensam

Motion gällande stöd vid polisanmälan relaterad till hot och våld på arbetsplatsen.

I många fall sker tillbuds- och arbetsskadeanmälningar pga hot och våld, utan att man sedan går vidare med en polisanmälan. Ofta beror detta på att den drabbade inte vill riskera att personuppgifter lämnas ut till misstänkt gärningsperson med därmed förenad risk för övergrepp i rättssak.  Vår uppfattning är att fler skulle våga polisanmäla om arbetsgivaren står som anmälare. Detta, tror vi, är juridiskt möjligt då kriminalvården i Västra Götaland nu har  denna rutin.

Läkares ställning och villkor

Bättre arbetsliv för seniora läkare

En enkät, till nästan 12 000 förbundsmedlemmar över 65 år, har visat att drygt hälften av de svarande fortfarande verkar som läkare. Det är vanligast att man arbetar kvar inom samma verksamhet som innan pensionsåldern. Nästan hälften har timanställning. Arbetstiden per vecka varierar. Bara en tredjedel av läkarna har ingått i lönerevisionen, ungefär lika många har haft lönesamtal och har deltagit i fortbildning.

Läkare äldre än 65 år är en stor grupp inom Läkarförbundet. Ändrade arbetsförhållanden gör att fler arbetar efter 65 år, dock med otrygga anställningsförhållanden, sämre löneutveckling, bristfällig fortbildning och i många fall dålig arbetsmiljö. Det är viktigt att Läkarförbundet tillvaratar tar dessa läkares intressen gentemot arbetsgivaren. Mottot: För alla läkare under hela karriären förpliktar.

 Samtidigt är gruppen seniora läkare dåligt representerad i Förbundets styrande organ. Det finns ingen självklar plats i Fullmäktige (ett mandat lånas av Sjukhusläkarna), Förbundsstyrelse, råd och delegationer på samma sätt som yrkesföreningarna.

Seniora Läkare och Stockholms Läkarförening yrkar att

Läkares ställning och villkor

Medicinska kontroller och hälsoundersökningar arbetslivet

För de som arbetar natt mer än en tredjedel av sin arbetstid är arbetsgivaren skyldig att erbjuda medicinska kontroller. Vi vill hävda att det bör ske även för läkare som går mycket jour. Arbete med växlande sovtid har visat sig i vetenskapliga studier vara sjukdomsframkallande med en tydlig riskökning efter ett antal år. Undersökningarna är oftast utförda på omvårdnadspersonal med schemalagd arbetstid som är lättare att få ut ur HR system på standardiserat sätt. Det är rimligt att anta att riskerna är större för läkare som kan få sin sömn störd upprepade gånger under jour/beredskap utan att det syns i registrering mellan vilka klockslag arbete utförts. 

Vårt gällande avtal tillåter att uttagen jourkomp avräknas från de timmar som är arbetade enligt ATL (arbetstidslagen) vilket medför att antalet arbetade timmar underskattas i arbetsgivarens ATL listor.  Det finns inte något sätt att följa upp när på dygnet de så kallade ordinarie arbetstimmarna enligt ATL utförts. Vi anser att de som arbetar mer än en tredjedel av sina faktiskt arbetade timmar utanför ordinarie arbetstid bör erbjudas samma medicinska kontroller som de som arbetar natt. 

Nattarbetande definieras enligt gällande arbetsmiljöföreskrift (AFS 2019:3) som den som normalt utför minst 3 timmar av sitt arbetspass mellan klockan 22:00 och 06:00 samt den som troligen kommer att fullgöra minst en tredjedel av sin årsarbetstid mellan klockan 22:00-06:00. 

Då det finns svårigheter att fastställa mellan vilka klockslag arbete under jourtid utförts, samt att timmarnas hälsoeffekter gravt underskattas då störningar sammanräknas, är det angeläget att hälsoundersökningar erbjuds för att förebygga hälsorisker med oregelbunden jourtjänstgöring. 

Läkares ställning och villkor

Vem bromsar när ingen styr?

Patientsäkerheten är inte hotad är det mantra som gång på gång upprepas av arbetsgivarna i media. En av de viktigaste rollerna i arbetet för att säkerställa patientsäkerheten är chefläkare. Under åren har flera motioner handlat om chefläkarrollen men trots det ser vi att chefläkare rapporterar stora brister i patientsäkerhetsarbetet. ”År 2017 svarade 70 procent av chefläkarna i slutenvården nej på frågan om patientsäkerhetssystemet fungerar optimalt i tidningen Sjukhusläkarens enkät. När vi nu ställer samma fråga igen, sex år senare, har siffran stigit till 84 procent.”
https://www.sjukhuslakaren.se/fler-cheflakare-ser-brister-i-patientsakerhetssystemet/

Nätverket Sveriges chefläkare har beskrivit sin bild av Roll och Uppdrag i en sammanfattande skrift.
https://sverigescheflakare.se/images/Chefslakare/Uppdragsbeskrivning-cheflkare-feb-2022-med-kommentarer.pdf
Det finns också debattartiklar som diskuterar ämnet där det konstateras att chefläkarens roll bör vara kopplad till verksamheten men ha ett tydligt mandat att påverka det proaktiva patientsäkerhetsarbetet.
https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/2023/03/23024.pdf

Vi ser också med oro att läkare som ifrågasätter den egna organisationen eller är kritisk till de beslut som underminerar patientsäkerheten ibland utsätts för repressalier eller inte får de resurser och mandat som krävs för att utföra sitt uppdrag. Det finns signaler om att antalet chefsläkare redan är för få och faktiskt minskar.

För medarbetares säkerhet finns arbetsmiljölagen, arbetsmiljöverket och lokala skyddsombud som vid behov kan utöva skyddsstopp. För smittskydd finns smittskyddslagen och smittskyddsläkare som också kan stoppa verksamhet när säkerheten är hotad. För patienterna saknas motsvarande skyddslagstiftning när patientsäkerheten är hotad.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010-659/

Läkares ställning och villkor

Som en skugga om natten?

Det finns i lag och förordning reglering kring medicinskt ansvar för Medicinska ansvarig sjuksköterska/rehabiliteringsansvarig i kommunal vård (MAS respektive MAS). Det saknas en motsvarighet för läkare. 

Vad är en medicinskt ansvarig läkare? 

I varje verksamhet som bedriver hälso- och sjukvård ska det finnas en verksamhetschef som är ansvarig för att verksamheten är säker för både patienter och personal. Det finns inget lagkrav på kompetens för denne person. 

I 4 kap 1§ Hälso- och sjukvårdslagen framgår att en verksamhetschef ska säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses.  

4 kap 5 § hälso- och sjukvårdsförordningen (HSF) anges att »Verksamhetschefen får uppdra åt sådana befattningshavare inom verksamheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter«. Medicinskt ledningsansvarig läkare är en sådan enskild ledningsuppgift. Det definieras inte vilka uppgifter som skall ingå och ansvaret åvilar fortfarande verksamhetschef. 

För en MAS – medicinskt ansvarig sjuksköterska regleras uppdraget i HSL 2017:30 11 kap §4. I förordningen framgår att verksamhetschef inte kan fatta beslut i ärenden som rörs MAS/MARS ansvars/arbetsuppgifter. 

Det är för oss mycket ologiskt att medicinskt ansvarig sjuksköterska eller rehabiliteringsansvarig har så tydligt reglerat ansvar med aktuellt mandat, när det medicinska ansvaret i häls och sjukvården inte regleras alls 

Läkares ställning och villkor

Patientjournallagen; Ett hot mot patientsäkerheten

I patientjournallagen beskrivs patienternas rätt till integritet men att patientjournalen också är ett verktyg för att säkerställa god sjukvård. Ett centralt begrepp i journallagen är ”Vårdrelation”. Med vårdrelation menas att man är delaktig i sjukvården genom direkt möte med patienten. Det kan också innebära indirekta möten genom receptförskrivning, sjukintyg, mm. Om man har en vårdrelation har man rätt och skyldighet att ta del av patientens journaluppgifter för att kunna vårda på ett medicinskt säkert sätt. Tidsaspekten för hur länge efter en vårdkontakt en vårdrelation kvarstår framgår inte i lagtexten.

Mest problematiskt har på senare år frågan om rätten att följa upp vad som händer med de patienter vars vård som man tidigare varit delaktig i. Exempelvis; hur länge efter en vårdkontakt har man rätt att via journalen ta reda på vad som händer en patient där man själv har inlett en utredning.

Alla läkare vet att enda sättet att bli en kompetent bakjour är att lära sig handlägga patientfall som man själv har mött under sin läkartjänstgöring. Återkoppling på vad som händer en patient som man själv bedömt är essentiell för att korrekt kunna handlägga en liknande patient nästa gång.

Som bakjour har man till uppgift att handleda yngre kollegor. Denna uppgift bygger till stor del på den egna erfarenheten som man har byggt upp under år av jourtjänstgöring som primärjour.

Hela detta system av kontinuerligt lärande genom kontinuerlig återkoppling hotas nu av att regionjurister tagit på sig uppgiften att ha tolkningsföreträde där de menar sig ha rätten att förbjuda läkare att följa upp de patienter som man vårdar i sjukvården med hänvisning till att vårdrelationen har upphört.

I Skåne har regionjurister tolkat journallagen på så sätt att en vårdrelation upphör i samma stund när man inte längre har ansvar för en patient. Hot om anmälan för journalintrång ligger som ett ständigt hot hos ambitiösa läkare, som vill lära sig utifrån det som händer med de patienter som man i ett tidigare skede deltagit i vården av. Det har förekommit att arbetsgivaren har polisanmält kollegor för journalintrång på tveksamma grunder där inget brottsuppsåt förelegat.

Inom läkarkåren måste vi höja våra röster för att försvara vår rätt att lära genom återkoppling. Bokstavstolkning av befintliga lagar kan rasera grundläggande principer som rått inom sjukvård i många år med risk för försämrad patientsäkerhet.

Ytterligare en aspekt är vikten av kvalitetsuppföljning av kliniskt arbete. För att kunna göra det på ett korrekt sätt krävs skriftligt tillstånd från Verksamhetschefen att utföra denna kvalitetskontroll, vilket kanske inte alltid är känt av alla läkare.

I klinisk undervisning krävs tillgång till patientfall med anamnes, labprover, röntgenbilder, med mera. Även i denna aspekt kan lagen tolkas som att detta inte är tillåtet. Hur ska man som klinisk lärare kunna ta fram sådant material om tolkningen blir att det bryter mot patientjournallagen.

Det finns ett behov att ta fram riktlinjer för hur Läkarförbundet ser på patientjournallagen och patientsäkerhetslagen och hur dessa ska tillämpas i sjukvård, forskning, och undervisning.

Läkarförbundet behöver ta fram ett förslag på tolkning av begreppet ”Vårdrelation” som förbundet sedan i sitt politiska arbete ska arbeta för att förankra hos andra aktörer inom sjukvården. Framför allt bör man då titta på tidsfaktorn som ett viktigt mått för att på ett rimligt sätt kunna följa upp sina egna vårdkontakter.

Läkarförbundet behöver särskilt bevaka rättsfall där medarbetare i sjukvården anklagas för journalintrång. Detta för att skapa prejudikat. Domstolsbeslut är viktigare än regionjuristers tolkning av de lagar som reglerar sjukvården.

Chefsläkare finns på alla sjukhus och kollegor på denna position har ett särskilt ansvar att organisera sjukvården på ett patientsäkert sätt. Chefsläkare är därför en viktig grupp för att säkerställa fungerande sjukvård och inte låta regionjurister ta överhand vid tillämpning av befintliga lagar.

Läkares ställning och villkor

Facklig utbildning - Expandera och regionalisera mera!

Det ät svårt att få folka att engagera sig i det fackliga arbetet. Når man väl har fått upp intresse vill man som lokalförening erbjuda en bra grund för det vidare fackliga engagemanget och arbete. Det har varit lång väntetid senaste åren för att komma med på fackliga kurserna. Man har ett visst fönster för att väcka och odla det fackliga engagemanget och vi har tappat ett antal fackliga ombud när de har behövt vänta för länge. 

Numera är de fackliga bas- och fortsättningskurser centraliserade och standardiserade. Det är bra med konformitet så att alla fackliga ombud har liknande grund att stå på men det behövs också en lokal anpassning/tillägg för att få ökat förståelse för de lokala förhållandena i regionerna.  

Alla ombud har tyvärr inte möjlighet att ta sig till Stockholm. Med anledning av detta vill vi att det även ska finnas möjlighet att delta på facklig bas- och fortsättningskurs ute i landet, t.ex. genom ett roterande schema mellan de olika sjukvårdsregionerna och/eller möjlighet för en lokalförening som vill att anordna en kurs på hemmaplan.   

För några år sedan togs möjligheten bort för lokalföreningarna att få ekonomiskt bidrag från Sveriges Läkarförbund för att anordna en facklig baskurs på hemmaplan. Det skulle öka jämlikheten inom vårt förbund om alla lokalföreningar, oavsett storlek, skulle få möjlighet att anordna en baskurs på hemmaplan. 

Notera att vår motion inte har som mål att Förbundet inte längre ska erbjuda fackliga bas- och fortsättningskurser i Stockholm/Visby, andemeningen är att öka möjligheten i hela landet för fler engagerade personer att få ta del av vårt fackliga kursutbud. 

Referens: https://slf.se/fortroendevald/ditt-uppdrag/facklig-utbildning/ 

Läkares ställning och villkor

Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk

Motion gällande facklig kompetensutveckling under hela sin tid som fackligt förtroendevald.

Inom Sveriges läkarförbund finns det ett stort antal förtroendevalda som engagerar sig fackligt under många år. De flesta har gått en facklig grund- och fortsättningskurs tidigt i sin fackliga karriär. I det fackliga arbetet är det dock viktigt att hela tiden vara uppdaterad för att kunna göra det bästa arbetet för våra medlemmar.

Det finns idag ytterligare kurser som Slf erbjuder, som i stor utsträckning vänder sig till de som planerar en ledande roll i en styrelse.

Vi efterfrågar kurser och kompetensutveckling för samtliga fackligt förtroendevalda, även när man varit engagerad i flera år. Det skulle kunna röra sig om en facklig uppfräschningskurs, som man kan gå ett antal år efter fortsättningskursen. Utöver det återkommande kortare 1-2 dagars kurser i viktiga kärnfackliga områden tex förhandlingsteknik, medieträning, individärenden, arbetsrätt och påverkansarbete berörs. 

Läkares ställning och villkor

För alla läkare under hela karriären

De läkare som har statlig anställning i olika myndigheter, exempelvis Socialstyrelsen och Läkemedelsverket, och på de lärosäten som utbildar läkarstudenter, har sedan ett antal år ett bristfälligt stöd av Sveriges läkarförbund. Tidigare fanns ett statligt läkaravtal som garanterade de anställda en förhandling och individuell facklig hjälp. Detta har nu ersatts av ett indirekt inflytande via SACO-S där Sveriges läkarförbund sällan är största förbund.

Möjligheten till facklig hjälp via lokalföreningar är också begränsad av praktiska skäl, då lokalfacklig tid i många fall inte kan nyttjas för att stötta statligt anställda. 

För att på ett bättre sätt företräda statligt anställda läkare ser Sjukhusläkarna ett behov av att Sveriges läkarförbund säkerställer:
- central expertis för hantering av alla ärenden på statlig sektor
- stöd till lokalföreningar med kompetens att hantera medlemsärenden inom statlig sektor
- stöd till lokalföreningar för att företräda medlemmarna i löneförhandling

Forskning och utbildning

Hippokrates ed för svenska läkare

Hippokrates ed, som härstammar från antikens Grekland, har länge varit en symbol för de etiska principer som läkare bör följa i sitt yrkesutövande. Även om edens text har utvecklats över tid, är dess grundprinciper fortfarande aktuella: Att respektera patientens integritet, sträva efter att göra gott och undvika att skada, samt att agera med ärlighet och yrkesetik.

I Sverige saknar vi en formell nationell tradition av att läkare avlägger en sådan ed vid sin legitimering eller efter fullbordad läkarutbildning, vilket många andra länder har. Ett införande av en modern Hippokrates ed anpassad till vår tid skulle stärka läkarens yrkesidentitet och understryka vikten av etiska principer i det dagliga arbetet. Detta skulle inte bara kunna vara en påminnelse om läkekonstens kärnvärden, utan också en signal till samhället om läkaryrket förpliktelser gentemot patienterna och det allmänna.

Den senaste tiden har läkare som larmat om missförhållanden, visselblåsare, hamnat i blåsväder och fått repressalier. Hippokrates ed skulle kunna fungera som moralisk kompass och ge stöd för läkarkåren.

Med hänvisning till ovanstående föreslår Svenska Privatläkarföreningen fullmäktige

Forskning och utbildning

Regionernas ansvar för läkarnas vidareutbildning och tillgång till vetenskaplig litteratur

Bakgrund:

När nya regler från Läkemedelsindustriföreningen (Lif) och läkemedelsbranschen trädde i kraft den 1 januari 2018, förbjöds läkemedelsföretag att finansiera läkarnas kongressresor. Detta var ett viktigt steg för att stärka oberoendet och säkerställa att medicinska beslut baseras på vetenskaplig grund och inte påverkas av ekonomiska incitament från företag. Samtidigt utlovades att regionerna skulle ta ett större ansvar för läkarnas vidareutbildning och fortbildning.

Sedan införandet av dessa regler har vi sett brister i regionernas förmåga att tillhandahålla nödvändiga verktyg för läkarnas kontinuerliga professionella utveckling. Tillgång till aktuell och evidensbaserad vetenskaplig litteratur är avgörande för att läkare ska kunna fortsätta utvecklas i sitt yrke, hålla sig uppdaterade med nya rön och ge den bästa möjliga vården till sina patienter. Dock är denna tillgång ojämnt fördelad och beroende på vilken region man är anställd i.

Det finns i dag stora skillnader mellan regionerna vad gäller tillgången till vetenskaplig litteratur och bibliotekstjänster för läkare. Medan vissa regioner har tillgång till omfattande digitala bibliotek och databaser, saknar andra regioner detta, vilket innebär att läkare i dessa områden har begränsade möjligheter att hålla sig uppdaterade med aktuell forskning. Detta gäller även läkare som arbetar med privat producerad offentligt finansierad vårdverksamhet samt medicine studerande och yngre läkare. Denna ojämlikhet riskerar att försämra både läkarnas fortbildning och kvaliteten på den vård som patienter får.

Motivering:

För att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt behöver läkare ha tillgång till aktuell och kvalitativ medicinsk information. Det är regionernas ansvar att säkerställa detta som en del av sitt åtagande för läkarnas vidareutbildning, särskilt i ljuset av de regler som infördes för att begränsa läkemedelsföretagens inflytande. En enhetlig och tillförlitlig tillgång till vetenskaplig litteratur är en grundpelare i att upprätthålla en hög medicinsk standard och säkerställa att svensk sjukvård fortsätter att vara evidensbaserad och patientcentrerad.

Läkarförbundet bör arbeta för att alla läkare oberoende anställningsform får den kunskap och de verktyg de behöver för att hålla sig uppdaterade och kunna bedriva vård av högsta kvalitet och att alla läkare i Sverige har tillgång till den senaste och mest relevanta forskningen och därmed möjliggöra en kontinuerlig kompetensutveckling. Därför yrkar vi

Forskning och utbildning

Ledarskap i vården: en nödvändighet för framtidens läkare

Att vara en bra läkare innebär inte bara att ha omfattande medicinska kunskaper och klinisk skicklighet, utan också att kunna leda, kommunicera effektivt och samarbeta med olika yrkesgrupper i en ofta komplex och pressad vårdmiljö. För att kunna utföra dessa uppgifter på ett effektivt och professionellt sätt krävs en gedigen och kontinuerlig utbildning i ledarskap redan under läkarutbildningen.

Idag är ledarskapsutbildning för läkarstudenter varierande mellan de olika universiteten, och den är ofta fragmenterad och kortvarig. Detta är otillräckligt för att förbereda blivande läkare på de ledarskapsutmaningar de kommer att möta i sina yrkesliv. Särskilt unga läkare, som tidigt i sin karriär möter krav på ledarskap, behöver utveckla dessa färdigheter tidigt för att bli trygga i sina roller och kunna bidra till en effektiv och säker vård.

Läkarförbundet har sedan länge haft som ståndpunkt att fler läkare bör bli chefer. För att fler läkare ska bli chefer och för att alla läkare ska bli bättre ledare inom sina verksamheter behövs en mer strukturerad och kontinuerlig ledarskapsutbildning under hela läkarprogrammet. Goda ledare kan skapa tryggare och mer effektiva arbetsmiljöer, förbättra samarbetet mellan olika yrkesgrupper och därigenom höja kvaliteten på vården.

För att uppnå dessa mål föreslår vi att samtliga universitet i Sverige, som erbjuder läkarprogram, inför en kontinuerlig ledarskapsutbildning som en integrerad del av läkarutbildningen, och att denna utbildning utformas i nära samråd med Läkarförbundet. I tidigare svar från läkarförbundet har man tyckt att detta bör vara en fråga för universiteten. Vi menar att universiteten själva saknar den kompetens och nationella överblicken som är nödvändig för att på egen hand ansvara för utformningen av ledarskapsutbildningen på läkarprogrammet. Genom att Läkarförbundet tar en aktiv roll i denna process säkerställs att utbildningen är relevant, aktuell och anpassad till vårdens faktiska behov.

Forskning och utbildning

Utbildningsersättning; Att utbilda andra är en skyldighet och ska löna sig!

Inom ett flertal specialiteter bortfaller många undervisningstillfällen för såväl medicine studenter, AT-, BT- och ST-läkare som specialistläkare på universitetssjukvårdsklinikerna och regionklinikerna som har undervisningsavtal. Många rutiningrepp inom kirurgiska specialiteter är också utlokaliserade till mindre sjukhus och privata vårdgivare med höga effektivitetskrav och patientflöden. Detta gör det oattraktivt att bedriva undervisning där. I nuvarande ersättningssystem räknas inte utbildning av yngre kolleger hos vårdgivare utan undervisningsavtal in. Ett ekonomiskt incitament att bedriva undervisning för yngre kolleger skulle vara att inkludera undervisning som en post i ersättningssystemen på patientbesöksnivå. Vi ser det som en väg till förbättring av undervisningsklimatet och framtida kompetensförsörjning. Detta är ett övergripande nationellt intresse förutom fackligt arbete inom regionerna.

Forskning och utbildning

Etikprövning av medicinsk forskning kräver medicinsk kompetens

Sedan januari 2019 ansvarar etikprövningsmyndigheten i Uppsala för etiska prövningar av forskning på människor, biologiskt material och känsliga personuppgifter. Verksamheten bedrivs på sex orter: Umeå, Uppsala, Stockholm, Linköping, Göteborg och Lund. Varje avdelning består av 16 ordinarie ledamöter. Ordförande ska vara eller ha varit domare i svensk domstol, tio ledamöter ska ha vetenskaplig kompetens och fem företräder allmänhetens intressen.

Kravet på formell kompetens hos de vetenskapliga ledamöterna i avdelningarna för medicinsk forskning är inte definierat i detalj. Enligt Etikprövningsförordningen 2018:1879, 17§ sägs inget om behovet av en allmän klinisk kompetens, men man påpekar behovet av en särskild kompetens vid prövning av vissa ärenden; till exempel vid forskning på barn ska pediatrisk kompetens finnas. Vid avdelningar som prövar ärenden som gäller övrig forskning krävs ingen särskild generell kompetens vilket kan tyckas märkligt. Ledamöterna med vetenskaplig kompetens föreslås av de sex lärosätena. 

Forskning och utbildning

Kortare, enklare, Läkarförbundet?

Vi har ett problem, i skrivande stund

Namnen förvirrar i vårt förbund.

Är vi förening, sektion, lokal- eller yrkes-

Det är ej så enkelt, vilket märkes

Men smeknamnet används regelbundet

Vi borde heta Läkarförbundet!

För många av Sveriges läkarförbunds (SLF) medlemmar, motparter och samarbetspartners är organisationen inom SLF otydlig. Vilka delar av förbundet en medlem tillhör och ska vända sig till med olika frågor är minst sagt otydligt. SLF och dess ingående geografiska delföreningar heter dessutom ofta helt olika saker, något som ytterligare ökar förvirringen. Att yrkesföreningarna, yrkesföreningarnas lokalavdelningar, Svenska Läkaresällskapet etc ofta har snarlika namn maximerar medlemmars möjlighet att hitta fel. I vardagligt tal pratar ofta både medlemmar, förtroendevalda och motparter bara om "Läkarförbundet" och sällan det fulla namnet.

SLF och dess lokalföreningar skulle kunna byta till kortare, enklare och tydligare namn som bättre speglar både roller och relation. Ett exempel på en namnstruktur som skulle underlätta och förtydliga för våra medlemmar skulle kunna vara att Sveriges läkarförbund bytte namn till Läkarförbundet, och lokalföreningarna bytte namn till Läkarförbundet + geografiskt område (t.ex. Läkarförbundet Halland, Läkarförbundet Östergötland osv). Vi noterar även att flera andra fackförbund gjort liknande namnbyten.

Forskning och utbildning

Hur kan vi stärka de mindre lokalföreningarna för framtiden och samtidigt inte försämra för de större?

Större lokalföreningar har ekonomiska förutsättningar att ha lokala kanslier med såväl administratörer som ombudsmän. Mindre lokalföreningar har inte råd med detta.

Att som lokalförening ha anställda innefattar arbetsgivaransvar, inklusive rehabansvar, och kan upplevas avskräckande för att engagera sig i lokalföreningarnas styrelser. Att nyrekrytera personal uppfattas bland många också som svårt.

Även arbetet med hantering av fakturor och årsrevisioner, bokning av lokaler, anmälningar till evenemang etcetera är arbetsuppgifter som många förtroendevalda nog helst vill slippa. Majoriteten vill ju lägga sin tid på de kärnfackliga och professionella frågorna.

En ytterligare utmaning är enskilda medlemsärenden, där mycket tid och kraft kan upplevas gå åt till att vara ”försvarsadvokat” åt någon man själv tycker är ”skyldig”. Dessutom hamnar man ofta i en situation där arbetsgivarsidan ställer upp med en hel trupp av proffs på förhandling och arbetsrätt. Införandet av kontaktombudsmän har inneburit en förbättring, men skulle behöva stärkas ytterligare.

Forskning och utbildning

Vad gör facket?

Sveriges Läkarförbund har en över hundraårig stolt historia. Genom åren har vi format vår organisation med uppbyggnad av lokalföreningar, yrkesföreningar och specialitetsföreningar. Det finns en historisk förklaring till denna komplicerade organisation, men mycket har förändrats sedan den skapades. Kan det vara så att vår nuvarande struktur inte optimerar hur vi bäst tar hand om våra medlemmar?

Forskning och utbildning

Likvärdiga arbetsvillkor och arbetsförmåner för läkarstudenter på kliniska terminer

Läkarstudenter på kliniska terminer tillbringar en stor del av sin utbildningstid i vårdmiljöer där de deltar i patientvård, arbetar nära sjukvårdspersonal och tar ansvar för olika kliniska uppgifter. Trots detta åtnjuter de inte samma villkor och arbetsförmåner som annan sjukvårdspersonal, såsom skovårdsbidrag, ersättning för arbetsskor, och möjlighet till läkarbesök på arbetstid. Denna ojämlikhet skapar inte bara praktiska hinder för läkarstudenternas välbefinnande och utbildning, utan den underminerar också deras roll och engagemang i vården.

Läkarstudenter som befinner sig i klinisk tjänstgöring spenderar många timmar i vården och bidrar aktivt till hälso- och sjukvårdens verksamhet. För att säkerställa att dessa studenter får de bästa möjliga förutsättningarna för att lära sig

Forskning och utbildning

Yrkesföreningars förtroendemannarevisorer på FUM

Sjukhusläkarna önskar att våra förtroendemannarevisorer får möjlighet att delta som observatörer vid Läkarförbundets Fullmäktige, för att kunna göra en god revision av vårt arbete. Vi har därför 2023 ställt frågan till kansliet och fått till svar att det inte är möjligt med nuvarande mötesordning. Mötesordningen bestäms på varje Fullmäktige i början av mötet, och den brukar antas i presenterad version. Vi ser ett värde i att våra förtroendemannarevisorer kan delta vid Läkarförbundets Fullmäktige – och så kanske också är fallet för andra yrkesföreningar. Deltagandet ska i sådana fall ske i mån av plats, efter önskemål från berörd förening och på yrkesföreningens bekostnad.

Forskning och utbildning

Att synas är att finnas – även lokalt

Att synas är att finnas – även lokalt  

Vi följer med intresse Läkarförbundets kommunikationssatsningar de senaste åren. Ökad synlighet i sociala medier, kontinuerlig annonsering och marknadsföring är viktigt inte bara för rekrytering av nya medlemmar, utan också för att behålla och vara relevanta för de medlemmar vi redan har.   

Tyvärr finns fortsatt en stor diskrepans mellan Sveriges Läkarförbunds och lokalföreningarnas synlighet. Många medlemmar har hyfsad koll på förbundets arbete, men är bara vagt medvetna om den egna lokalföreningens existens och förehavanden. Vi förespråkar ett ökat lokalt fokus i kommunikationen då det ofta är de lokala frågorna som har störst relevans för medlemmarna och kan väcka fackligt engagemang.  

Förutsättningarna för lokalföreningarnas arbete med kommunikation ser mycket olika ut runt om i landet. Därför är det viktigt att förbundet bidrar med den kompetens som finns samlad på Villagatan för att stödja lokalföreningarna i detta arbete. 

Forskning och utbildning

Neutralt förhållningssätt till världens konflikter

Bakgrund: Var lägger vi som förbund våra resurser? Är det rimligt att ett uttalande kring en konflikt leder till timmar av diskussion, hot och medlemsutträden? Ska vi kommentera alla konflikter? Ska alla nya konflikter i världen bli föremål för långa diskussioner i vår organisation? Stockholms Läkarförening tycker fullmäktige bör fundera på vad som är vårt fackförbunds huvuduppgifter.  

SLF är den medicinska professionens organisation och fackliga sammanslutning och våra medlemmar har mångvarierad bakgrund. Vårt kärnuppdrag handlar om att förvalta medlemmarnas förtroende – och även pengar.  Som Läkare utan gränser skriver på sin hemsida: “vi är en oberoende organisation som höjer sin röst om övergrepp och missförhållanden och sätter människor före politik”.  Vid internationella krig och konflikter kan medlemmarnas intressen och åsikter variera, och i det är det viktigt att SLF har ett neutralt förhållningssätt. Det står individer fritt att skänka pengar, stöd och att uttala sig i olika konflikter, men det ingår inte i SLF:s kärnuppdrag. Att uttala sig generellt om saker som är oacceptabla i konflikter är viktigt för vårt förbund, att välja sida är det inte. 

Med en motion om att alltid förhålla sig neutralt till världens alla konflikter så minimeras antalet arbetstimmar och tjänstemän som behöver arbeta aktivt med detta. acket ska vara politiskt sakneutralt. Konflikten i Gaza som exempel har tagit många timmar av diskussioner inom förbundet. Det är helt fel fokus. Vårt fokus ska vara arbete för våra medlemmars intresse.  

Forskning och utbildning

Har läkare råd att göra facklig karriär?

4 § FML: ”Facklig förtroendeman får ej med anledning av sitt uppdrag ges försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor. När uppdraget har upphört skall arbetstagaren vara tillförsäkrad samma eller likvärdig ställning i fråga om arbetsförhållanden och anställningsvillkor som om han ej haft fackligt uppdrag.”

Sveriges Läkarförbund är beroende av representation ute på klinikerna i form av engagerade fackliga ombud. Det är också en förutsättning att en del av dessa engagerar sig i styrelsearbete. Idag är det långt ifrån alla kliniker som har fackliga ombud och intresset för att engagera sig fackligt är inte alltid brinnande.

Vidare är det en del av de som vill engagera sig fackligt, som drar sig för det på grund av rädsla att halka efter i sin utbildning och/eller lönenivå.

Mellersta Skånes Läkareförening har fått till sig att utbildningsläkare (AT, BT, ST) i vissa fall får förlänga sin utbildningstjänst om de är borta från hemkliniken för fackligt arbete. Vi vet dock inte i vilken utsträckning det förekommer. Att utbildningstjänsten förlängs gör att man tappar både fart och lön i sin karriär och avskräcker från fackliga uppdrag.

Därtill är det under utbildningstjänster mycket annat att hinna med så som utbildningar och sidotjänstgöring. Det är också många fackligt engagerade individer som även forskar, vilket då blir ytterligare en faktor att ta hänsyn till för att få ihop yrkespusslet.

Även senare i karriären finns det utmaningar med en facklig karriär då den ska delas med en klinisk tjänst och fortsatt är det en del som forskar. Fackligt arbete och forskning, som inte är förlagt på den egna kliniken, kan uppfattas av kollegor som ledighet och inte arbete. Arbete mäts ofta ute i verksamheterna i form av sjukvårdsproduktion och då faller fackligt arbete utanför detta.

Lokalföreningarna kämpar med att hitta klinikombud, men Läkarförbundet centralt behöver nu stötta oss i vårt arbete att engagera fackligt förtroendevalda ute på klinikerna.

Fotnot: FML är Förtroendemannalagen - Lag (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen

Sjukvårdspolitik

Kommunala Beredskapsläkare

Bakgrund:

Covid19 visade tydligt kommuners brister i smittskydd, utbildning samt medicinsk säkerhet vad gäller äldres vård. De äldre sjuka klumpades ihop och blev alla "palliativa" på mycket liberala grunder många dog eller lades åt sidan utan diagnostik eller medicinska fackmannabeslut. Förutom detta blev det godtyckliga beslut om vilka barn som inte fick vara på skola eller dagis med konsekvensen att den redan stora bristen på vårdpersonal blev värre pga att de var tvugna att vara hemma med ett ur medicinsk perspektiv friskt barn. Det är uppenbart att dessa ansvarsområden inte kan eller bör hanteras av någon annan än den med medicinsk sakkunskap.

Förslag: 

Lagstadga att kommuner ska ha en beredskapsläkare med ansvar över fortbildning, övning, förråd, medicinska inriktningsbeslut  avseende kommunens invånares hälsa. 
Det är uppenbart att alla kommuner inte kan eller behöver var sin. Tjänsten kan delas mellan flera mindre kommuner. 

Sjukvårdspolitik

Regional Beredskapsläkare

Bakgrund:

Före 2004 hade Sverige ett utvecklat totalförsvar som även inbegrep sjukvården. Socialstyrelsen samt försvarets sjukvårdsstyrelse styrde över nationella övningsplaner, läkemedels-, och materielförråd. Man styrde även över utbildning och övning samt krigsplacering av all sjukvårdspersonal. Även om det inte var lagstadgat så hade alla landsting en beredskapsläkare i sin beredskapsorganisation som stöd i samverkan med andra myndigheter.

Efter 2006 avvecklades det mesta. Lagen skrevs om och Regioner fick nu fullt och eget ansvar över att "tillse tillräcklig beredskap" enlig
"Lag (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap". 

Konsekvensen blev väldigt få och rudimentära katastrofövningar och utbildningar samt minimala förråd (just in time). Många mindre regioner ersatte sina beredskapsläkare med "samordnare" som i bästa fall har någon form av vårdutbildning. Konsekvenserna såg vi både under Covid19 samt nu när omvärldsläget kräver att Sveriges totalförsvar behöver samordning på adekvat kompetensnivå mellan regioner och myndigheter. NATOinträdet ställer ännu högre krav på nationell sjukvård och att denna ska kunna fungera även med andra nationer där det är läkare som står för medicinska inriktningsbeslut. Man förväntar sig därför motsvarande när det kommer till samverkan och samordning.

På grund generationskifte så saknar de flesta av dagens regioner och kommuner den kompetens som fanns före 2006. SKR hänvisar dessutom idag till sitt "självstyre" och kan fortsätta att godtyckligt styra sin beredskap som man själv tycker.

Motion:

läkarförbundet driver frågan politiskt att lagstadga om att varje region ska ha en Beredskspsläkare med ansvar och mandat över beredskapsförråd, utbildning och övningar. Berdskspsläkaren ska även ha adekvat utbildning (se separat motion)och vara ansvarig för samverkan mot andra myndigheter och nationer i sjukvårdsfrågor. Beredskapsläkaren bör ha motsvarande mandat över resurser såsom en smittskyddsläkare.

Sjukvårdspolitik

Nationell utbildning av beredskapsläkare

Tidigare motioner beskriver behovet av medicinsk kompetens (beredskapsläkare) i alla kommuner och Regioner.

Större regioner har idag beredskapsläkare i sin organisation. ​​​​​​Vgr har på egen hand startat en utb för sina läkare men någon nationell formaliserad utbildning i vilka upgifter, kunskaper, mandat eller vad som förväntas saknas. Varken MSB, SKR eller SoS saknar intresset. 
 

Motion:

Läkarförbundet driver politiskt att någon lämplig myndighet (MSB,SoS,FM,FHM) får upgiften att skapa curriculum, samordna och göra en gemensam utbildning för landets beredskapsläkare. 

Sjukvårdspolitik

utbildning i Katastrofmedicin i grundutbildningen

Bakgrund:

Covid19 visade tydligt att Läkare har en både naturlig och kompetensmässigt ledande roll när kris-, och katastrof händer. Förr hade alla läkar-, och sjuksköterskor 1-2v katastrofmedicin som obligat i sin grundutbildning, Idag finns det på vissa utbildningsorter samt som frivillig kurs. Rådande omvärldsläge har medfört en återuppbyggnad av Totalförsvaret, där den stora majoriteten av leg.personal nu saknar adekvat utbildning och träning i katastrofmedicin. SOU 2022:6 föreslår att katastrofmedicin åter ska in som obligatorisk kurs i grundutbildning för legitimerad sjukvårdspersonal men (förra)mottagande regering valde att bortse från detta. 

Motion:

Läkarförbundet uppvaktar nuvarande regering om att införa obligatorisk utbildning i katastrofmedicin för legitimerad personal i enlighet med vad som föreslås i SOU2022:6. 

Sjukvårdspolitik

Motion om ändamålsenlig digitalisering i sjukvården

Digitala system inklusive journaldokumentationssystem har i takt med den tekniska utvecklingen blivit allt viktigare för patientsäkerhet, effektivitet, och arbetsmiljö.

Samtidigt är det tydligt att regionerna i Sverige inte besitter den kompetens som är nödvändig för att kunna upphandla, styra och driva IT-projekt. Viktigt arbete läggs ut på externa konsulter till både hög kostnad, och sämre resultat.

Digitalisering är ingen lätt uppgift, särskilt inte om man själv inte vet vad som bäst gynnar verksamheten, och när man inte vet vilka möjligheter och svårigheter som finns.

Ett exempel på hur fel det kan gå är upphandlingen av journalsystem i Skåne, där projektet började som ett samarbete mellan de tre stora regionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne i det så kallade 3R-projektet, där Sveriges tre största regioner gemensamt skulle samarbeta i upphandlingen av ett nytt gemensamt journalsystem.

Region Stockholm drog sig ur projektet efter att de ställt frågan till IT-expertis angående de vid tillfället mest omtalade amerikanska journalsystemen. Expertgruppen dömde ut de amerikanska systemen, och rekommenderade inte att gå vidare.

Region Skåne valde att gå vidare trots expertgruppens rekommendation, och bjöd in vårdanställda till demonstration av de aktuella systemen. Utan att be egen expertis bedöma systemen, lät man personalen rösta på vilket av de demonstrerade systemen man tyckte verkade bäst. Valet från personalen föll på det andra amerikanska systemet, men regionens beställare hade sedan tidigare bestämt sig för det andra amerikanska systemet Millenium, och det blev detta som till slut beställdes.

Från Region Skånes sida trodde man sannolikt att man skulle få ett heltäckande journalsystem för hela sjukvården, men det visade sig efterhand att det amerikanska systemet Millenium inte klarade flera viktiga uppgifter.

Läkemedelsmodulen visade sig inte kunna hantera dagens databaser över svenska läkemedel. Uppdateringar av aktuella läkemedel måste i det nya systemet därför hanteras manuellt.

Det har rapporterats stora brister i funktionalitet avseende Intensivvård och perioperativ vård, Ögonsjukvård och Obstetrik.

Avseende kvalitetsregister som idag används inom många sjukvårdsområden tankas data över automatiskt från dagens journalsystem utan behov av ytterligare manuellt arbete, blir det med Millenium nödvändigt för personal att fylla i uppgifter manuellt i formulär på flera sidor, bland annat för Svenska diabetesregistret.

Tidsåtgången för att genomföra arbetsuppgifter i det nya systemet Millenium har rapporterats ta betydligt längre tid jämfört med befintliga journalsystem.

Mellersta Skånes läkareförening ser behov av att regionerna tar in egen intern kompetens avseende både IT-expertis samt verksamhetskompetens som kan bedöma rimligheten och validiteten i nya projekt och lösningar. Möjligen skulle sådan intern IT-kompetens, av kostnads- och effektivitetsskäl, ordnas på nationell nivå.

Det finns även möjlighet att ta tillvara samarbete med Universitetens kompetens för att förbättra rutinerna för regionernas digitalisering.

Sjukvårdspolitik

Omorganisationer ska förbättra

Bakgrund: Tumultet under våren 2024 på NKS gynekologi och förlossning inom Tema Kvinnohälsa och hälsoprofessioner kan inte ha undgått någon. Dåvarande sjukhusdirektören tillsatte en utredning (Borgström, Lingman). Utredningen som föreligger som arbetsmaterial är tillgängligt som offentlig handling (K2024-3245). Utredarna är skarpt kritiska till den s.k. tvåbenta organisationen på Karolinska som skapar frustration och bidrar till informellt ledarskap. Man föreslår istället en trebent eller fyrbent organisation. Utredningen innehåller en mängd idéer men är inte användbar för en omorganisation av sjukhuset. Utredarna föreslår i första hand att ett antal interimistiska chefer tillsätts med uppgift att skaffa sig insikt hur sjukhuset bäst skall organiseras.

Karolinska Universitetssjukhuset har en tendens att vara trendsättande för sjukvården i hela Sverige. Dessvärre har organisationen av NKS inte varit något bra exempel.

Aktuellt: Uppenbarligen har regionen misslyckats med organisationen på KS. Den tvåbenta modellen och stuprörstänkandet bör avskaffas.  Det är oklart om det förslag som utredarna föreslagit skapar en bra organisation.

Sjukvårdspolitik

Kostnadsfritt vaccinationsprogram för äldre

Seniora läkare upprepar sin motion om vaccinationsprogram för äldre. På grund av tidsbrist vid 2023 års fullmäktigemöte kunde inte motionen diskuteras.

Antalet individer över 60 år ökar snabbt globalt och är sedan 2020 fler än antalet barn under fem års ålder. Att denna stora grupp äldre håller sig friska och aktiva är av vitalt samhällsintresse. En betydande del av läkarförbundets seniora medlemmar bidrar med stora arbetsinsatser i svensk sjukvård. Det är angeläget att denna grupp håller sig frisk och arbetsför.

Både WHO och en rad expertgrupper och hälsoorganisationer i bl.a. USA, Storbritannien, Kanada, Tyskland, Frankrike, Japan, Singapore och Sydkorea har lyft fram vaccinationsprogram för äldre som en avgörande faktor för att ge gruppen äldre en längre men främst friskare yrkeskarriär och familjeliv. 2023 menade en grupp smittskyddsläkare i Läkartidningen (LT 2023; 120:23 085) att ett nationellt vaccinationsprogram för äldre skulle förebygga infektioner och vårdbehov och underlätta för regionerna att erbjuda en jämlik vård.

För att kunna följa upp och erbjuda ett jämlikt skydd för äldre i befolkningen behövs ett nationellt vaccinationsregister som omfattar alla givna vaccindoser oavsett vårdgivare.

Det råder en bred internationell konsensus kring vilka vacciner som bör ingå i ett äldreprogram. Man är också enig om att ett vaccinationsprogram för äldre bör vara lättillgängligt och kostnadsfritt för att nå de grupper som har de största behoven.

De viktigaste kompletterande vaccinerna, där både morbiditet och mortalitetssiffrorna är höga, är vacciner mot influensa, pneumokocker, herpes zoster och covid-19.

Boosterdoser från barnvaccinationsprogrammet där äldre kan ha tappat immunitet omfattar Hepatit B-vaccin till ovaccinerade som inte haft sjukdomen, mässling, påssjuka, rubella, tetanus, difteri, kikhosta, Hemophilus influenzae typ b och polio.

Ur Läkarförbundets stadgar §1 citeras ” Sveriges läkarförbund ……har till uppgift att ………främja medlemmarnas utbildningsmässiga och vetenskapliga intressen och att befordra hälso- och sjukvårdens ändamålsenliga utveckling”.

Seniora Läkare menar att Läkarförbundet genom att initiera diskussioner med myndigheterna i vaccinationsfrågan uppfyller stadgarnas syfte gällande sjukvårdens ändamålsenliga utveckling.

Seniora Läkare och Stockholms läkarförening yrkar att

Sjukvårdspolitik

Ge alla medlemmar möjlighet att framföra sina synpunkter!

En del av Läkarförbundets arbete är att besvara inkomna remisser från myndigheter och regering. Detta arbete är av största vikt för att framföra läkares synpunkter i många angelägna frågor utifrån vår medicinska kompetens, och arbetet är också en del i att forma framtidens sjukvårdspolitik. Remisshanteringen ger en möjlighet att tillvarata den breda kompetens som finns inom förbundet. 
För att öka transparens i arbetet och ge alla delföreningar och enskilda medlemmar möjlighet att yttra sig i de remisser Läkarförbundet får in bör de finnas tillgängliga. De remisser Läkarförbundet inte avser svara på kan enskilda medlemmar eller delföreningar själva välja att besvara.  
De remisser Läkarförbundet avser svara på bör finnas tillgängliga med info om kontaktväg och när man senast behöver skicka in sina synpunkter. 

Sjukvårdspolitik

Jag ligger ju och dör – fram kom en administratör

År 2020 lämnade Östra Skåne in motion 46 med förslag att Läkarförbundet skulle lansera ett nyckeltal, ett tänkt målvärde, en kvot mellan antalet administratörer som inte avlastar vården och antalet läkare. Motionen blev avslagen av fullmäktige efter motivationen från FS att ett nyckeltal ”kan vara svårt” då det ibland är flytande vad som är avlastande arbete och vad som är onödigt. Det har nu gått fyra år och utvecklingen fortsätter i fel riktning trots att Läkarförbundet, enligt svaret på motionen, arbetar i motsatt riktning.

De regionanställda blir fler. Men det är inte läkare, sjuksköterskor eller psykologer som står för den största ökningen, utan administratörer, handläggare och chefer. Från 2019 till 2022 har den senare kategorin ökat med 8 procent, medan vårdpersonal har ökat med bara 3. Det visar en genomgång i Dagens Samhälles. Debatten om sjukvårdens administration har de senaste åren lyfts av systemvetare på högsta nivå. Här beskrivs nu processen som en administrativ elevering och en progredierande Mitokrati. Elevering är ett begrepp som pekar på att den högre administration har flugit iväg som ”heliumballonger” avlägsnat sig från vården och blivit ”fin”, sysslar med strategier medan vanlig simpel administration får delas mellan medicinska sekreterare och vårdpersonalen själva.

Mitokrati syftar på den inneboende gökungeprocessen i de högre administrativa funktionerna. Vi ser högkompetenta strateger med välavlönat utvecklingsarbete som ser ett oändligt expansionsbehov och stjäl arbetsuppgifter från ledningen. Samtidigt ser vi en förhärligande självsyn vad gäller värdet i det egna arbetet som obetydligt tillför vården mervärde och till och med ofta skapar störningar för vårdarbetarna.

Johan Alvehus professor från Förvaltningshögskolan i Göteborg tillsammans med Gustaf Kastberg Weichselberger, professor i tjänstevetenskap vid Lunds universitet konkluderar:
”Eleveringen av administration är en process vi kan förstå och identifiera. Men det är inte en naturlag. Det betyder också att det är en process som går att bromsa eller rent av backa. Slutligen: skapa ett målvärde, kanske i form av en kvot mellan antalet högre administratörer och stabsfunktioner kontra kärnverksamhet.
 
Är fullmäktige nu redo att följa denna rekommendation?

Sjukvårdspolitik

Motarbeta skattefinansierade hemförlossningar för att främja jämlik vård

Den offentligt finansierade vården ska erbjuda en säker, effektiv och likvärdig vård för alla, oavsett socioekonomisk bakgrund, kön, geografisk hemvist eller andra faktorer. På senare tid har det uppkommit förslag och initiativ om att erbjuda skattefinansierade hemförlossningar som ett alternativ till sjukhusförlossningar, bland annat i Region Uppsala.

Även om valfrihet inom vården är en viktig princip, anser vi i Kvinnliga Läkares Förening att skattefinansierade hemförlossningar inte är förenligt med principen om jämlik vård vilket Läkarförbundet lyfter som en viktig och prioriterad fråga i strategi 2030. Medicinska prioriteringar måste vara ledstjärna i organiseringen av vården, inte befolkningens efterfrågan.

Medicinsk säkerhet och riskhantering: Förlossningar innebär alltid en risk för komplikationer, både för modern och barnet. Dessa risker hanteras bäst i en sjukhusmiljö där snabb tillgång till specialistvård, akut operation och intensivvård finns tillgänglig. Hemförlossningar, även om de planeras och övervakas av utbildad personal, saknar denna omedelbara tillgång till livräddande åtgärder, vilket leder till ojämlikheter i vårdkvaliteten beroende på patientens geografiska och ekonomiska situation.

Geografiska ojämlikheter: Alla regioner har inte likvärdiga resurser för att stödja hemförlossningar. Detta kan leda till att kvinnor i mer urbana områden har tillgång till denna vårdform, medan kvinnor i mer avlägsna eller mindre befolkade områden inte erbjuds samma möjlighet. Det behövs istället en omfördelning av resurser från storstadsområden till glesbygd för att kvinnor där ska få tillgång till basal förlossningsvård. Att införa skattefinansierade hemförlossningar riskerar att ytterligare förstärka geografiska skillnader.

Socioekonomiska skillnader: Att välja hemförlossning är vanligare bland kvinnor med högre socioekonomisk status. Ett eventuellt införande kommer främst att kunna gälla kvinnor som bor i innerstaden, är normalviktiga och inte har till exempel diabetes. Vi vet att kvinnor med afrikanskt ursprung har högre mortalitet perinatalt och förlossningsvården har stora problem med strukturell rasism. Offentlig finansiering av detta vårdval kan därmed indirekt stödja en ojämlik fördelning av vårdresurser. Detta strider mot vår strävan att tillhandahålla en jämlik vård för alla.

Ekonomiska prioriteringar inom vården: Sveriges hälso- och sjukvårdssystem står inför stora ekonomiska utmaningar, och resurser måste fördelas där de gör mest nytta för hela befolkningen. Att avsätta skattefinansiering för hemförlossningar, som är en vårdform med potentiellt högre risker och lägre patientantal, innebär en avvägning som kan påverka tillgången till andra, mer centrala vårdtjänster.

KLF yrkar för

Sjukvårdspolitik

Vad får vi för pengarna?

SACO samlar 650 000 medlemmar i 22 medlemsförbund med mål att ”akademisk utbildning ska löna sig för individ och samhälle” vilket är brett och okontroversiellt.  Paraplyorganisationer kan vara bra på grund av sin storlek och ekonomi, men riskerar stagnation och som i alla samarbeten får enskilda förbund mindre utrymme och synlighet i sina egna frågor. Det försämrar också möjligheten att föra ut egna frågor då man riskerar att ”trampa kompisarna på tårna”. Lokalt där SACO-samarbete sker får man fördela antalet stolar mellan övriga förbund och ibland till och med helt representeras av andra yrkesgrupper. 

Läkarförbundet står inför många utmaningar där läkares arbetsförhållanden och löneutveckling måste förbättras och betydelsen av förutsättningar för den högsta medicinska kompetensen måste föras ut starkare avseende vårdens innehåll och chefs- och ledarskap. Vi kämpar också som alla organisationer med ekonomi i balans, där både förtroendemanna- och kansliorganisationen vore betjänta av förstärkning. Således bör alla utgifter som inte går till kärnverksamheten omvärderas och utvärderas. Tidigare har frågan om medlemskap i SACO väckts och utretts, men det är snart tio år sedan. 

Sjukvårdspolitik

En delegat – en avgift

När Läkarförbundet har sitt fullmäktige faktureras lokalföreningar i efterhand en kostnad på 1500 kr per deltagande fullmäktigeledamot. Summan avser resa till och från fullmäktige och en hotellnatt. Ersättning för förlorad arbetsinkomst betalas också av förbundet.

Men för yrkesföreningarna och SLF students delegater gäller andra villkor.

”Kostnader för delegater från yrkesföreningarna, SLF Student samt alla observatörer bekostas i sin helhet av respektive förening. Det innebär resa till och från fullmäktige samt ersättning för förlorad arbetsinkomst. Resor bokar föreningen själva. Detta gäller även kanslianställda. Föreningarna faktureras för eventuella hotellnätter i efterhand.”

Vi kan förstå att kanslianställda och observatörer ska betalas i sin helhet av respektive förening, men har svårt att förstå varför olika avgift ska gälla för delegater från lokalföreningar respektive yrkesföreningar.

Därför yrkar vi 

Sjukvårdspolitik

Motionsuppföljning

Under våra fullmäktigemöten hanteras många ämnen och att-satser med förhoppning om att 
leda till förändring och förbättring. Det är dessvärre inte så lätt att följa vad som händer i arbetet 
efter fullmäktige. Det är vanligt att liknade ämnen som hanterats tidigare år studsar upp som nya 
motioner och att-satser år efter år.

En öppnare process kring Läkarförbundets arbete med bifallna att-satser tror vi kan minska
både återkommande motioner och frustration. En möjlig väg hade varit att lokal- och 
yrkesföreningarna får tillgång eller läsbehörighet till förbundets processhanteringssystem Opus.
Vi är övertygade om att det hade gett föreningen som helhet mer arbetsro och ökat nöjdheten 
med Läkarförbundets arbete när man enklare kan få återkoppling kring vad som händer i ens 
hjärtefrågor. Vi tror att en redogörelse för hur man arbetat med bifallna motioner föregående år 
skulle kunna redovisas i en bilaga till verksamhetsberättelsen men det är en av många tänkbara 
vägar framåt.

Sjukvårdspolitik

”Besvarad” behöver också vara tydligt

I Läkarförbundets ”motionshandbok” kan vi läsa om hur fullmäktige ska besluta om inkomna 
att-satser i form av bifall, besvarad och avslag.

Vi misstycker mot den godtycklighet som gäller beslut att finna en att-sats besvarad och menar 
att den ger en otydlighet av vad som förväntas av ett sådant beslut inom organisationen.

Att besvara en att-sats innebär enligt föreningens motionshandbok att:
Besvarad betyder att Läkarförbundet redan idag verkar i enlighet med motionens att-sats eller att 
förbundet avser verka i motionens anda. Arbete pågår eller är planerat.

I det fall arbete inte pågår anser vi att en motion inte kan anses vara besvarad, utan ska bifallas. 
Det blir annars otydligt vad som förväntas genomföras den kommande tiden och vilken 
prioritering besvarade att-satser har gentemot bifallna. Skrivningen om ”att förbundet avser 
verka i motionens anda” är visserligen inkluderande, men skapar en osäkerhet i vad som vi kan 
förvänta då vi i övrigt förhåller oss till att-satsernas skrivningar, inte ”i motionens anda”.

Interpellationer

Interpellation – Vad gör FS för att påverka det nationella hyravtalet med dess försämringar för den fria arbetsmarknaden?

VGR blev 2022 ansvarig region för det nya “nationella” hyrbemanningsavtalet. Det togs fram med intentionen att från regionernas sida ta en samlad ståndpunkt och gemensamma ersättningar för konsultläkare. Tanken var att tvinga in konsultläkare i fasta tjänster genom sämre ersättningar, inte genom att erbjuda bättre villkor för de anställda. I ett svep togs även konkurrensen bort mellan regionerna, inom andra branscher räknas detta som kartellbildning. Nollvisionen mot konsultläkare är utbredd inom regionerna, kosta vad det kosta vill men inte ska det gynna de anställda för det är ju ekonomisk kris (igen). 

Förutom den tydliga försämringen av den fria rörligheten på arbetsmarknaden har det också lyfts in andra delar som kan vara en försmak på vad SKR vill få till på den ordinarie arbetsmarknaden. Legitimerade läkare får inte jobba inom hyravtalet sina första två år. Specialister som är godkända av Socialstyrelsen får bara betalt som icke-specialister sina första två år. Vi riskerar att gå mot en situation där du blir specialist två gånger, en gång när Socialstyrelsen och din handledare anser dig godkänd och en gång när du äntligen får din nya lön. 

Interpellationer

INTERPELLATION om arbetet kring frågan om privata sjukförsäkringar

Under SLF:s fullmäktigemöte 2022 bifölls vår motion (nummer 53) vilket innebar att SLF ska verka för följande:

• att patienter med privata sjukvårdsförsäkringar inte prioriteras till offentligt finansierad vård före andra patienter med större medicinska behov.

• en reglering av verksamheter som bedriver vård finansierad av privata sjukvårdsförsäkringar, för att säkerställa att hälso- och sjukvårdslagen efterlevs.

• en reglering av verksamheter som bedriver vård med blandad finansiering (privat och offentlig) i syfte att minimera problematiska prioriteringskonflikter.

Motionen skrevs med anledning av att privata sjukförsäkringar ökar kraftigt i Sverige och förbundsstyrelsen gjorde en helomvändning i sin ståndpunkt gentemot dessa. Dåvarande ordförande Heidi Stensmyren skrev 2019 i Dagens Nyheter (1) att ”privata sjukvårdsförsäkringar går rakt emot tanken om jämlik vård” samt ”privata sjukvårdsförsäkringar leder ofta till ökad vårdkonsumtion som belastar den gemensamt finansierade vården snarare än avlastar den.”

Sofia Rydgren Stale skrev dock tre år senare raka motsatsen, i Läkarförbundets remissvar till Socialdepartementet (SOU 2021:80):

”Dagens system och ideologin kring detta, som funnits under många årtionden, räcker helt enkelt inte till för att klara av att hantera det sjukvårdsbehov som finns. […] Mot bakgrund av detta förefaller det egendomligt att utredaren ser den privatfinansierade sjukvården som ett hot som urholkar tilltron till den offentliga sjukvården. Den privatorganiserade sjukvården fungerar i själva verket många gånger som en avlastning för den rent offentliga sjukvården.” (2)

Utifrån den bifallna motionen, som förbundsstyrelsen ville avslå, har medlemmarna tydligt visat att de inte håller med om Rydgren Stales nya linje.

Vi har med stort intresse sett fram emot hur arbetet efter detta skulle fortskrida. Men varken i verksamhetsberättelser från åren sedan motionen bifölls eller i den politiska planen finns så mycket som en ansats till att arbeta med frågorna. Vi har inte heller sett något opinionsarbete som uppmärksammar att patienter med privata sjukvårdsförsäkringar prioriteras otillbörligt, eller initiativ för reglering av verksamheter som bedriver vård finansierad av privata sjukvårdsförsäkringar. Vi undrar hur förbundsstyrelsen har jobbat med och kommer jobba med frågan framöver.

Avslutningsvis vill vi upplysa om att det finns gedigen internationell erfarenhet och forskning på hur privata sjukvårdsförsäkringar påverkar allmänna hälso- och sjukvårdssystem, med flera exempel på länder som påverkats kraftigt negativt när marknaden för privata sjukvårdsförsäkringar tillåtits växa okontrollerat. (3)

Referenser:

1.    ”Privata sjukvårdsförsäkringar underminerar offentlig vård”, Heidi Stensmyren och Karl-Petter Thorwaldsson, DN Debatt 19/2 2019

2.    Remissvar ”Reglering av privata sjukvårdsförsäkringar – ökad kunskap och kontroll (SOU 2021:80)”, Sofia Rydgren Stale och Eva Stina Lönngren 31/1 2022

3. "Private Health Insurance – History, Politics and Performance”, Sarah Thomson, Anna Sagan och Elias Mossialos, Cambridge University Press, European Observatory on Health Systems and Policies / WHO, 2020

Interpellationer

Interpellation - Vårdvalens villkor bör förhandlas

Alltmer vård bedrivs inom vårdval, där regionerna ensidigt tar fram villkor och uppdrag som såväl privata
som offentliga vårdgivare inom berört vårdvalsområde har att rätta sig efter. Detta sker utan någon som
helst förhandling med berörda verksamheter eller synpunkter från professionen. Uppdragen är detaljerade
med olika specificerade åtgärder, ofta av medicinskt tveksamt värde. Justering av ersättningar och
uppdragets innehåll görs därefter löpande, även nu ensidigt från de olika vårdvalen. Resultatet blir ett
ryckigt system utan vare sig långsiktighet eller förutsägbarhet, där frånvaron av medicinsk kompetens i
beslutsprocessen riskerar att urholka den medicinska kvalitén, leda till undanträngningseffekter och
dessutom försämra arbetsmiljön. De vårdgivare som inte villkorslöst vill anpassa sig har ingen annan
utväg än att lämna vårdvalet helt.

DLF skrev därför en motion (nr 64 – Vårdvalens villkor bör förhandlas) till 2022 års fullmäktige där vi
yrkade att förbundet skulle verka för att innehåll och villkor som tas fram för regionernas vårdval skulle
vara föremål för förhandling med de lokala läkarföreningarna. Förbundsstyrelsen ansåg motionen
besvarad genom att man redan arbetade med frågan och att man från centralt håll stödjer
lokalföreningarna i frågor när dylika situationer uppstår. Man hänvisade också till förhandlingar enligt
MBL men vårdvalsvillkoren förhandlas sällan eller aldrig. I de fall det görs, sker sådana förhandlingar
sent i processen. Det vi efterfrågade var dock en samverkan innan beslutet är definitivt.

Inom i primärvården kan vi inte se att det skett någon förbättring utan snarast tenderar vårdvalens villkor
att bli alltmer detaljerade och omfattande. När nya uppdrag tillkommer tas inga gamla bort, vilket innebär
att uppdraget växer. Vårdvalens villkor kan till och med bryta mot Hälso- och sjukvårdslagens
portalparagraf, vilket förutom risken för felaktiga medicinska prioriteringar innebär en stor etisk stress för
den enskilde läkaren.

DLF vill därför veta hur det pågående arbetet med frågan framskrider.