Sjukvårdspolitik

Vi är alla specialister eller på väg att bli. Regionernas definition av specialistvård formuleras ”Inom specialistvården träffar patienten läkare som är specialister inom andra områden än allmänmedicin”.

I hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) används begreppet ”slutenvård”, vilket definieras som vård som ges till en patient som är intagen vid en vårdinrättning.

Sjukhus bedriver både slutenvård på vårdavdelningar och öppenvård på mottagningar medan en vårdcentral i huvudsak bedriver öppenvård.

SFAM föreslår att benämningarna primärvård – sekundärvård – tertiärvård ersätter de dagligen använda begreppen primärvård – specialiserad vård – högspecialiserad vård. Förstnämnda klassifikation är enligt dem ”mer neutral och innebär mindre risk för missförstånd kring hög- och lågstatussjukvård eller kompetens- och specialiseringskrav i olika delar av sjukvården”.

Enligt första paragrafen i våra stadgar skall vi gemensamt verka för en god och värdig anda inom kåren och här tycker vi att det är trevligt om vi gör det inom Läkarförbundet.  

Ord har betydelse. Primärvård är ett etablerat trevligt begrepp medan ordet sekundärvård är ett i våra ögon olyckligt begrepp som språkligt snarare för tanken till sekunda och sämre vård. Språkligt är primärvård och sekundärvård en direkt översättning från det anglosaxiska systemet ”primary and secondary healthcare” vilket lämpar sig dåligt i den svenska vården, där vi istället är i uppstart av en stärkt och utbyggd primärvård och denna ännu inte drivs med dygnet runt-ansvar. Även att benämna specialister inom sjukhusspecialitet som organspecialister är i våra ögon en väl begränsande beskrivning då organet sällan kommer utan patienten, förutom inom transplantation.

Vi ser gärna att vi i just denna enstaka fråga frångår våra vanliga principer och faktiskt instämmer i något som regionerna också tycker och detta i bästa samförstånd.