Forskning och utbildning

För att säkra kompetensförsörjningen av läkare och komma till bukt med bristen på verksamma specialister inom sjukvården har regeringen beslutat att utöka läkarutbildningen med 440 platser från 2017 till 2023. Samtidigt har universitet och regioner misslyckats med att möta det ökade behovet av utbildningstjänster. Brist på lokaler, material, lärare har orsakat schemasvårigheter samtidigt som den nationella handledarbristen har lett till större studentgrupper med färre patientmöten per student. Utöver detta går Sveriges regioner med stora underskott och sparbeting och fokuserar mindre på att skapa en god arbetsmiljö för läkare då bristen på annan personal är mer påtagbar. 

Den obalanserade utbyggnaden av läkarutbildningen har bidragit till att yngre läkare, samt läkare under utbildning tvingas att arbeta med otrygga avtal och dålig arbetsmiljö i väntan på AT-tjänster vilket ytterligare förvärrat flaskhalsproblematiken. 

Att öka antalet utbildningsplatser är alltså ingen lösning till ursprungsproblematiken med bristen på specialistläkare, utan skapar i stället en större press och sämre arbetsmiljö bland läkarstudenter och unga läkare som tvingas konkurrera över de få AT-, BT- samt ST-platser som erbjuds. 

Det är av största vikt, både för utbildningskvalitén, arbetsmiljön samt patientsäkerheten, att dimensioneringen av utbildningsplatser på de svenska läkarprogrammen görs samordnat efter regionernas kapacitet att erbjuda utbildningstjänster. Att utöka platserna på läkarprogrammet utan att säkerställa kvalité på den utbildning som erbjuds, som dessutom göder ett system som tvingar unga läkare till osäkra vikariat i väntan på AT, BT och ST är ohållbart och kan komma att äventyra patientsäkerheten framöver.